Om friheten i att kunna valla fritt...

Helgen inleddes med att jag ringdes hem i fredags eftermiddag och det var en febrig Ture jag hämtade hem. Hur man kan vara så hängig och slö ena dagen för att sedan vara feberfri på lördagen. Det förstår jag inte riktigt, men det är väl så med barn.... Eftersom febern var så snabbt övergående betydde det att vi faktiskt fick helg trots den dåliga starten. Men så i kväll när jag kika på Elis när han hängde i fåtöljen... Då har plötligt han feber. Så det får bli en hemmadag för barnen och Lars i morgon. 

Jag låter bilderna nedan tala lite för sig själva om hur vi har haft det i helgen och om vad vi har gjort. Men jag kan säga att det är befriande att kunna släppa barn och hund till att valla på ett hektar i anslutning till där man befinner sig utan att vara särskilt orolig för bilar och trafik. En tillvaro där dussintals björkar lyser grönt, där nyckeln hänger i låset, där traktorvagnen alltid är lastad med ved och där man endast klipper gräset runt tomtgränsen om man inte orkar klippa allt. . 

Vi hittade ett fågelägg och undrade om det var föräldrarna som hade puttat ut skalet ur boet och att den lilla fågelungen nu satt uppe i holken och hade det bra. Eller hade det kanske varit en lite elaking där och ätit upp äggets innehåll?

Vi kikade på löjtnandshjärtan och tulpaner, vindruvor och rosor... Och så kikade vi djupt i godispåsen efter de köpta fudgen. Att muta med godis är nog det allra säkraste sättet att då barn att arbeta på...