Vardagsvecka

Vardagsvecka var ordet. Maken jobbar och sköter markservice med mat, läxor, hundpromenader och ved. I går var barnen på förskolan så länge som de aldrig tidigare har varit där... Tack och lov var det mest jag som mådde dåligt över det. Elis susade nämligen in på avdelningen och halvskrek; "Anna, Anna, vet du!!?? Idag får jag vara här ända till kvart över fem!!" Tack och lov innebar veckan även en ledig tisdag och så tre korta dagar då jag kunde hämta redan 14.15. 

Veckan har hittills även bjudit på x antal utbrott av vår lilla förpubertala tjej. Hur tar man sig igenom tonåren?  Jag tycker det är fullt tillräckligt redan. Hon bryter för att hon inte hittar rätt trosor på morgon, för att någon har satt sig på den plats i soffan hon tänkt sitta på, för att hon inte hittar en blyertspenna bland mina pennor och vägrar gå upp och hämta en på sitt egna rum. Ja! För att summera det lite kortare... Hon bryter för allt!! Blir tonåren värre eller kommer det att ligga på den här konstanta nivån? Just nu drar hon sig undan på sitt rum när hon känner att vi inte riktigt orkar med hennes skrik och jag måste erkänna att det känns skönt. Samtidigt önskar jag att hon ibland kunde ha lite längre stubin och umgås lite mer med henne. 

Riktigt irriterande för den lilla damen är att lillebror har en mängd bra kommentarer på lager när hon surar ihop... Här kommer ett par exempel:

- Mamma! Nästa gång hon är så sur struntar vi i att hämta henne på fritids. Då kan hon vara kvar där. 

- Matilda, om du ska skrika så där... Då blir det absolut inte någon kompislek i morgon!!

- Åhh, nu skriker du sådan som en liten bebis igen! Är du kanske min och Tures lillasyster?

Men självklart är det ändå världens bästa ungar!!