Fix o trix en helt vanlig måndag

En dag som började här hemma vid 05.10 och 06.15 på jobbet. På jobbet konstaterade vi att det ligger en del framför oss, både måsten och sådant vi gärna vill hinna med. Våren är lite intensiv med allt roligt man vill hinna med samtidigt som man ska hålla samtal och förbereda barnen inför skolstarten.

Dagen slutade någonstans vid niosnåret. Då hade jag hunnit med en arbetsdag, hämta barnen lite halvtidigt, åka in till stan för att klippa pojkarna, hem, läsa läxor, spela spel, läsa sagor, pussla, sjunga, lite tjat, lite gnat och lite ordnande med alla lappar och papper och så Matildas lovpapper som hon verkat ha försnillat helt. Sedan Matilda och Elis blev stora att de började vilja titta på "halv åtta hos mig" har kvällarna här bara försvunnit. Innan de är i säng är klockan 20.15 och innan de läst i sina sängar och varit nere och vänt för att fråga frågor om morgondagen m.m är klockan alltid runt nio.

OCH DÅ....! Det är ju då man ska se till att motionera, sköta sin egna friskvård och liknande... Ha! Det känns nästan som ett skämt när man någon gång funderar på att göra en satsning på sig själv. Visst skulle man kunna. Men jag orkar baske mig inte.

I kväll sjönk jag ner i soffan till Dicte och kände mig istället ganska nöjd med vad vi åstadkommit hittills. Glada, nöjda, trygga barn. Blöjorna är passé i vår hus sedan ett år tillbaka, två barn cyklar utan stödhjul och är läskunniga, en och en halv är simkunniga. Det är för sällan man tillåter sig att vara nöjd. Ofta, ofta lever jag med att man kunde gjort mer, bättre osv....varför är det på det här viset egentligen, när man faktiskt försöker att göra så gott man kan hela tiden....?

( Jag låter Instagrambilderna tala för kvällsbad och städning av köksbord och golv efter måltiderna ;o)....)