Skavkulla vintertid

Vårt jullov har varit väldigt stillsamt. Inte nog med att jag har varit sjuk i princip halva höst, för nix det räckte inte. Matilda åkte på körtelfeber och har varit så dålig. Feber i elva dagar och allmänt trött och hängig. Till följd av sjukdomen svullnar även lever och mjälte så nu efter att febern försvunnit måste hon ta det lugnt en hel månad för att låta kroppen återhämta sig. 

Men en dag åkte vi i ut till stugan på Skavkulla. Vi skulle plocka och fixa lite och så skulle vi fika lite med min svåger och hans familj. Samtidigt som vi svänger upp på lilla vägen såg vi även att grannarna, de som har tre barn jämgamla med våra, var på plats. Gissa om ungarna blev galna?! Inte sedan i augusti har de setts och då kramade de varandra både länge och hårt innan avskedet. Nu rusade barnen ner till bryggan för att säga hej.

Väl nere vid havet var deras minstings reaktion underbar. Han gapade och verkade inte få in först att vi kom. Sedan slängde han och Elis sig i varandras armar, kramades hårt och skrek av glädje. Sedan fjölade barnen länge, kastade is och trampade i isfyllda pölar. Nästan 10 minusgrader var det den här dagen.