Tavelväggen i trappan har växt

Tavelväggen vid trappan utökades lite i höstas. Jag passade även på att ta bort väggorden. Tidigare har jag hållt mig till svartvita kort här i trappan, men nu kunde jag inte hejda mig längre. Det blev både färgkort, julkläder, påskakärringar och alltihop. Men jag är nöjd :o). 

Men det var svårt att fota. Jag vet inte om det är jag som brister, ljuset som typ inte existerar på vintern eller om det var vinkel och trappräcke och allt annat... Men om ni vrider lite på huvudet och tänker er in i verkligheten så får vi kanske ett litet hum.

Kanske ger jag mig på att fota en gång till....

Familjetavla i trappan

I helgen som gick plockade jag ner väggorden som har suttit ovanför tavlorna i trappan.

Samtidigt passade jag på att uppdatera korten och hänga upp ett kort på Matilda och Elis taget för ett par år sedan. Detta kort hade maken på sitt skrivbord på förra jobbet och när jag hittade det för ett tag sedan i garderoben kände jag att jag var tvungen att hänga upp det :o). Älskar Matildas blick på detta kortet. Syskonkärleken lyser verkligen ur ögonen och jag minns så väl hur stolt hon var över sin lillebror. När kortet togs minns jag även att jag och barnens farmor slet för att få den lille parveln att sitta upp och inte "tippa" omkull samtidigt som vi ville få honom till att le lite. Ett minne som känns härligt ett par år senare när vi inte längre har denna fina svärmor/farmor kvar hos oss.

Jag kände även att jag ville ha ett kort på barnen så som de är just nu, så ett sådant kort ramades också in. Kortet känner ni igen här från bloggen antar jag :o). I den sista ramen satte jag en av mina egna tavlor, en med fötter på. Fem par fötter som symboliserar två vuxenfötter och tre små barnfossingar. Tycker att tavlorna med vit bakgruns är fina som kontrast till de andra.

Höstigt på ovanvåningen

Ja, just nu ser det ut så här...

Tiden går och ungarna växer som ogräs!

Fotovägen i trappan fixade jag till för någon månad sedan. Kändes roligt att sätta upp barnens far-och morföräldrar någonstans i huset eftersom de är en stor del av barnens liv. För Matilda betyder det lite extra att även farmor är med. Trots att det nu har gått ett år sedan Britt lämnade oss pratar Matilda om henne väldigt ofta, minns och blir lite ledsen ibland. 

Min underbara lilla unge som har ett så stort hjärta!

Tavelvägg

Och femman symboliserar naturligtvis hur många vi är i familjen. Men nu fick jag lite dåligt samvete för att vår lilla vovvs inte är medräknad :o( ...

Ska jag...

Skulle ju sy...

Men tv:n lockar ikväll :o).

Omväxling förnöjer fru N.

Övervåningen behövde lite nya färger tyckte jag och så här blev fönstret;



Före. Urusel bild! Hur fotade jag?



Nya gardiner på övervåningen.



Och titta så glad maken blev av gardinbytet! Så tokigt lycklig att han var tvungen att göra en Matilda och slänga sig framför kameran...