Om sommarens mål vad gäller potträning, cykling och simning

Inför sommaren hade vi tre mål. 

1. Ture skulle bli torr.
2. Elis skulle få lite bättre vattenvana och påbörja simningen.  
3. Elis skulle lära sig cykla.

1. Ture var så gott som dagtorr redan när vi gick på semester och nu har han sovit utan blöjor ett par veckor. Det är så skönt!! I dagsläget har han till och med hunnit så långt så han går på pottan när han behöver och vi behöver inte påminna honom varken när han ska kissa eller bajsa. Det enda sorgliga med att vår minsting har blivit torr är att vi nu inte längre har blöjbarn i huset. Efter 8 år... Huu, bebistiden är verkligen över nu. 

2. Behöver jag säga att sommaren har varit skit!! Vi har badat tre gånger och det är ju verkligen inte mycket att komma med när vi vet att vattenvana och trygghet i vattnet handlar mycket om kvantitetstid i vattnet. Dock simmar han bra bröstsim med armarna när jag hjälper honom med benen och han simmar ryggsim själv när han har armpuffarna på. Vår lille Elis som tycker att det är lite läskigt att få vatten i ögonen tycker i alla fall efter lite träning att det är helt ok att duscha och att känna hur vattnet rinner ner över ansiktet. Tack vare detta vågar han lägga sig att flyta i sjön med öronen under vattnet när han har armpuffarna på. Att doppa huvudet under vattnet funderar han fortfarande på. Kanske... kanske tänker han göra det nästa gång vi badar ;o). Så även om det hittills har varit en skitsommar med extremt lite bad tycker jag att han har gjort stora framsteg och är duktig. Vi har inte varit särskilt duktiga på att åka till badhus under året som gått och jag börjar vänja mig vid tanken och funderar lite på om vi kanske ska lägga lite energi på simskola i höst. Även om jag tycker att det är riktigt tråkigt... Samtidigt är jag ju lite nojig och tycker att simkunnighet är väldigt viktigt och en skön trygghet både för barnen och för mig. Ja, vi får se... Förskolan som jag har jobbat på nu har varje sommar gått med de två äldsta åldersgrupperna på simskola. Vilken lyx för föräldrarna, samtidigt som det är skoj och nyttigt för barnen! Tänk om varje förskola hade haft möjlighet till detta. Jag måste erkänna (både som förälder och pedagog)  att det hade varit riktigt bra om fler förskolor hade kunnat stötta i siminlärningen. 

3. Elis cykling hade vi verkligen inte påbörjat innan sommaren. Men så när jag plötsligt fick nytt arbete och konstaterade att detta faktiskt ligger inom cykelavstånd (...om man bara vill) satte jag lite fart. Tänk vad bra det vore om jag kunde cykla och lämna barnen och sedan cykla vidare till jobbet. Men eftersom jag bara har en cykelsadel bak med plats för Ture behöver de andra två grynen trampa fram själva. Stödhjulen åkte av och så sprang vi ett varv runt kvarteret ca fem-sex gånger. Plötsligt cyklade Elis!! Idag tog jag en promenad medan Matilda och Elis cyklade. Han njöt av att se hur jag gick långt ifrån honom och han sjöng;  “Det går, det går! Nu cyklar jag som ingenting... Det går, det går! Jag cyklar flera mil omkring... tills jag kommer fram!” Att starta själv går som en dans efter att han själv ställt in tramporna så att han har ett bra startläge och det känns även som att han har bra koll på bromsen och svängarna. Det enda som är svårt är uppförsbackarna eftersom han cyklar på minsta cykeln ännu. För att hjulen ska snurra krävs det att han trampar mycket och i just backarna räcker benens kraft inte riktigt till. Men det gör inget :o). I dagsläget funkar detta kanon och jag kan tänka mig att han kanske redan i höst eller nästa vår kan byta till 16-tummaren som vi har i garaget om vi kör ner sadeln i botten. Han är ju inte så lång vår lille Elis så ok, vi får nog tåla oss till nästa vår. Men detta känns så gött!!