Slut i rutan...

I går skrev jag om att allting lättat en liten aning när det gällde akuta situationer och stress här hemma... I natt vaknade jag 00.45 av ett helt galet skrik. Elis hade kräkt ner hela trappan. Tre gånger. Det flöt. Det rann mellan trappstegen. Det rann från väggen och ner i springan mellan trappan och väggen. Det fanns på så gott som hela Elis.

Jag svabbade, duschade, tvättade och spritade. Sedan fortsatte det hela natten. Kl sex steg jag upp för att fara till jobbet och 18.30 kom jag hem.

Är det något jag lärt mig av vårt tredje barn så är det att man klarar sig långt längre än vad man tror med lite sömn. Även om sömnen är minimal under långa perioder fixar man det. Och på något sätt blir det bara värre är en själv om man stressar upp sig så det bästa är att bara knoga på. Man tar sig igenom det och kollapsar på stunder när det är ok.

Så dagen har varit stabil om än lite gäspig. Och jag ljuger om jag säger annat än att det var väldigt skönt att krypa ner i soffan i kväll. I morgon är det min tur att vabba och jag tänker ge mig tillåtelse att skrota omkring ganska mycket. Antagligen kommer jag även att göra en del måsten, men inga stora och betungande. Och så hoppas jag verkligen att ingen mer här hemma drabbas av kräksjukan!! För nu tycker jag att det räcker med sjukdomar här hemma...,

Veckans Instagrambilder.