Vart jag tog vägen och att jag är här nu...

Bloggen har varit öde en månad... Nästan lite mer än så. Vad hände då, vart tog jag vägen då...Tja, ni vet, livet kom liksom mellan. Det hände så mycket på riktigt så bloggen fick hamna lite i dvala. Men för mig känns det helt ok. Jag vill ha den som ett nöje, ett roligt göromål. En plats för att dokumentera  vår vardag så att barnen kan blicka tillbaka när de är äldre och lite nyfikna på hur det var...

September har gått fort! Att börja arbeta efter semestern är en omställning första två veckorna. Sedan har vi pysslat med scouter, segling, gympa, simskola och så alla skolaktiviteter som skolgympa, skoljoggen, utedagar och fotograferingar.

På hemmaplan har köket blivit så gott som färdigt. Jag har våndats över en sjuk far och så har jag spenderat tusentals kronor på att kvalsterskydda efter att Matilda fick sina allergibesvär bekräftade. Kvalster och katt var domen. Det ena djuret är betydligt lättare att välja bort... Kvalster bara finns ju där och vi kan bara göra vårt bästa. 

Det har varit full fart hela tiden. En småbarnsförälders vardag och jag tror ni känner igen er. Man funderar på hur det kan vara så att varje vaken stund är fylld med massa bestyr som måste fixas. Man är så behövd och krävd... Ibland funderar jag på att vara ledig. Vara ledig med bara de närmaste. Att ge tid till familjen istället för allt annat som kräver. Man kanske skulle ta ett par månaders föräldraledigt eller kanske tjänstledigt? Tänk om man skulle unna sig det nästa vinter?

Har ni lyssnat på Winnerbäcks nya album? Visst är texten slående.....?!
Du är kakan som alla vill äta från
Du är kakan som alla vill ha kvar
Du är kalven som alla ska mjölka
Du är clownen för alla och en var
Du är siffran i nån annans kodsystem
Du är serien alla bara måste se
Du är bulls eye för tjurarna i Sofo
Du är kalven som alla ska mjölka
Du är clownen för alla och en var
Du är siffran i nån annans kodsystem
Du är serien alla bara måste se
Du är bulls eye för tjurarna i Sofo
Du är rösten som dom hör på KGB