Delfinlek på Dolphin research center

Vi åkte tidigt en morgon ner över over-sea highway- US1 för att komma till Grassy Key. Vi var på plats redan tio minuter innan de öppnade och det kändes bra för vi visste vad vi ville göra och boka denna dag ;o)

Dolphin research centers mantra är hela tiden- både i skrifter och enligt deras agerande i samspelet med delfinerna att allt som görs med djuren är för dem och deras välmående. Det sker kontinuerligt forskning och tränarna observerar djuren regelbundet för att lära sig mer om deras beteenden och hur de agerar i samspel med andra delfiner. En väldigt sund inställning och det var därför vi valde att åka just hit istället för till Seaworld och Seaquarium som många annars rekommenderat oss. Mödrarna och ungarna vistades tillsammans och tränarna ägnade tid varje vecka för att observera djurens naturliga beteenden lära sig mer om de uppför sig i det fria.

Alla delfinerna hade kommit till centret av en speciell anledning. Jax, exempelvis hade hittats skadad och ensam utanför Jacksonville. Han hade kommit bort från sin flock (eller om de dödats på något vis) och så hade han skadat sin bakfena ganska otäckt, troligtvis på en båtmotor. Efter att han läkt på Clearwater Marine Seaquaruim kom han så till detta research center. Historierna som varje delfin bar på kunde vi läsa om på uppsatta plakat. 

Centret var beläget på en av öarna i The Keys och delfinernas bassänger var i öppet vatten, Mexikanska golfen. För att avgränsa hade de satt ett nät som ni kan se på flera bilder nedan för att hålla dem nära kusten. Nätet var lågt, knappt en meter ovanför vattenytan. Som ni förstår innebär det att delfinerna faktiskt lätt skulle kunna hoppa över och "rymma" om de önskade. Men hur knasigt det än låter verkar de föredra fångenskapen där de blir matade, omhändertagna och tränade på ett lekfullt sätt. 

 

All träning som sker, görs med djurens bästa i tanken. De tränas på ett lekfullt sätt och om delfinerna inte förstår eller missuppfattar visar tränaren gesterna till rörelsen igen och ger djuren en ny chans. De jämför ungarna med barn som behöver få tid på sig och möjlighet att lära sig. Ofta agerar de unga delfinerna precis som barn. De är ivriga och tigger om uppmärksamhet, ibland tjatar de och ibland gör de fel. Tränaren berättade för oss hur de brukar handskas med ungarna och allt lät så väldigt förnuftigt. Ungarna tränas inte heller till en början när de är små. Man tränar mamman och plötsligt så hänger ungen på genom att härma rörelserna och börja hoppa. 

Det var verkligen härligt att se samspelet mellan tränarna och djuren samt höra dem berätta om hur de tänker när de handskas med djuren och tränar dem. Man förstår att de använder hjärtat när de handskas med delfinerna och det var verkligen en härligt att få den känslan när man kom som besökare.

Dagen vi besökte centret var väldigt varm och det är kanske inte så konstigt med tanke på hur långt söderut vi befann oss, nästan i breddgrad med Bahamas. Men eftersom vi vistades vid kusten kände vi inte av värmen alls och alla de praktiska halmtaken de byggt upp för att ge skugga var väldigt sköna att vistas under.

Pojkarna bokade en session där de skulle få klappa en delfin och eftersom Ture var för ung för att göra detta själv fick även jag hänga med. Det var verkligen ljuvligt! Vi fick klappa och känna och när stunden var över var vi helt rusiga av lycka.

Ture vågade nästan inte klappa till en början. Mest tror jag iof att det berodde på flytflotten som guppade en del och han var nog lite rädd för att trilla i kändes det som. Men efter ett tag vande han sig och både klappade och höll i delfinens fenor.

Elis var störtnöjd :o). Direkt efter att vi hälsat på delfinen sa han att han ville göra det igen. Snacka om att bli såld.

 Här nedan kan ni läsa om honan Merina som vi klappade. Med sig i bassängen hade hon sin unge och en annan hona. Men det var Merina som vi klappade och kelade allra mest.

Till Matilda bokade vi en "play whit a dolpin- session". 30 minuter ägnade hon och tre jämnåriga åt att leka med delfinerna. De lärde sig rörelser och kommandon för att få delfinerna att utföra sina konster och rörelser. De hade stänktävling med djuren och kastade boll m.m. Det var en väldigt lycklig Matilda vi mötte när hon var klar. Mest pratade hon om Windley, ungen som de hade tränat. Ibland hade den missförstått kommandona och gjort lite galet, men så var den bara 3 år och fortfarnade väldigt ung. När vi gick igenom souvenirbutiken på väg hem köpte Matilda en delfinfena i silver att hänga i ett halsband runt halsen. Fenan var skulpterad och gjord precis så som Windleys fena såg ut och det var självklart att det var denna delfins fena hon skulle välja. Annars fanns alla delfinernas fenor att köpa som smycken och de var väldigt vackra allihop- både de helt perfekta fenorna och Jax lite trasiga och naggade.

 De hade även en inhängnad med sjölejon. Väldigt roliga och underhållande djur.

 Tränarna berättade att anledningen till att delfinerna ofta simmar på sned med ena ögat ovanför vattenytan och det andra under är för att de vill kunna se och hålla koll på båda världarna samtidigt.

 Avslutningsvis måste jag visa ett par bilder ut över Mexikanska golfen. Det var så turkost och vackert så man ville inte lämna stället och åka hem. Så fantastiskt fint.